Läste Bonniers nya bookazine ”Books & Dreams” på lunchen idag. Det verkar vara någon sorts efterföljare till tidningen Yourlife och framförallt deras event- och litteraturdel. Också B&D satsar på event med författare och goodiebag. Lite som bokhoras bokkollon med andra ord. Och så ett magasin som marknadsför hela härligheten.
Först tänkte jag att det skulle bli som en tjockare reklamdel för Bonniers utgivning, men det var relativt blandat med förlag bland boktipsen. Okej, de riktigt stora intervjuerna höll ju sig till Bonnierförfattare men det var inte alls så illa som jag befarade. Däremot var det förvånansvärt lite som intresserade mig.
Jag jämför med härliga tidningen ViLäser och deras artiklar engagerar mig, gör mig nyfiken och skapar läslust. Här blev jag mest sugen på att laga Jonas Crambys texmexmat efter ett litet reportage med utdrag ur hans kokbok. Det är väl gott så, men jag ville ha mer, matigare. Då var det ändå flera böcker och författare som engagerar, t ex Caitlin Moran och Mons Kallentoft (hans text om Thailand gillade jag). Jag har ingenting emot fluff, tvärtom. Det vet alla som känner mig. Men jag är så utled på vardagslyx, på sinnenas njutning, på puffade kuddar och penguinmuggar och självhjälpsböcker. Det är inte på riktigt!
Jag vill ha litteratur på riktigt, inte som en accessoar. Betänk då att jag ändå färgsorterar bokhyllan (smiley). Jag vill inte prata om Maria Dueñas för att jag läst mig till att det är Maria Dueñas man ska tycka om nu, eller läsa ännu en krönika av Michael Nyqvist för att han är snygg och pratar känslor. Och så en pliktskyldig iPad och redogörelse för e-bokens framfart ovanpå det.
Kanske låter jag hård nu, men det ska inte vara mer läslyx i livet, det ska vara mer läs i livet. Litteratur är inte lyx, gör du det på rätt sätt är det blod, svett och tårar.